Lejonbruden Chords by Margareta Kjellberg
Tempo:
82 bpm
Chords used:
C
G
Em
Tuning:Standard Tuning (EADGBE)Capo:+0fret
Start Jamming...
[C] I skimram le brødret [G] og du sammens nu,
Sorgjortanjan [C] flotar blomstranden [G] ut,
Og tvingas det bräcka en [C] främling sin ham,
I [G] morgon går fäden til [C] bräkmandalam.
De jesterna kom, [G] man tider de,
För sälm av attra [C] hakens ropa stavar,
[G] Och sorgsam gongar til [C] lejonets mur,
Att [G] fråga farväl av sin [C] älvsvare djur.
Hon lägger sig ner [G] där hon för varit var,
Och lindar sin arm [C] kring dess böljande [G] mat,
Och tog varenda konan sin vilde [C] darglöm,
När sälma [G] hon smyker och liskar [C] så änd.
Vi måtte nu vilja min [G] brudret besy,
Att tacka kära vänner [C] vi råkat sig med,
[G] Jag tvingas det bräcka en [C] främling min ham,
I [G] morgon går fäden till [C] bräkmandalam.
Du blickar ut och än [G] du mig säkert förstår,
Förlåt nära vänner [C] vår kärren på,
[G] Och hör nu min brudgångan ropar [C] igen,
Farväl [G] nu föran min [C] älvsvare.
Men kyss nu till av det [G] hon lejonet ger,
Men mannen vill gallre [C] lejonet sper,
[G] Med den färdes nackmod och [C] mildi förviss,
Det [G] reser sig häftigt i fullt [C] råd färg.
Den väldiga klassen [G] min svängning hon har,
Och sälma förröds [C] fler svängning hon har,
[G] Här ber jag hon [Em] ta er [C] på fängslet slut,
För [G] kärren får djuren [C] slipper rejs.
Kom hit med den vann [G] främling min kniv,
Det kockar en full [C] en dag den floriga [G] liv,
Och djupet nådde härskare [C] geväret han får,
Han [G] laddar nu djurets hand med [C] regna förstår,
Och lejonet [G] drasar i fängslandet ut,
Till sälma [C] förrbevara hon det lycka ut,
[G] Ett rykande skallar varmherr [C] bygger ut,
I fickens [G] lilla jord och har [C] ingen fru.
Och sedan vädret [G] skytten eldsadet blod,
Den lägger sig till [C] avlen ett laget mot,
[G] Vid blekande liket det [C] vänfar på trött,
En [G] pula som mödande går är [C] det förrätt.
Sorgjortanjan [C] flotar blomstranden [G] ut,
Og tvingas det bräcka en [C] främling sin ham,
I [G] morgon går fäden til [C] bräkmandalam.
De jesterna kom, [G] man tider de,
För sälm av attra [C] hakens ropa stavar,
[G] Och sorgsam gongar til [C] lejonets mur,
Att [G] fråga farväl av sin [C] älvsvare djur.
Hon lägger sig ner [G] där hon för varit var,
Och lindar sin arm [C] kring dess böljande [G] mat,
Och tog varenda konan sin vilde [C] darglöm,
När sälma [G] hon smyker och liskar [C] så änd.
Vi måtte nu vilja min [G] brudret besy,
Att tacka kära vänner [C] vi råkat sig med,
[G] Jag tvingas det bräcka en [C] främling min ham,
I [G] morgon går fäden till [C] bräkmandalam.
Du blickar ut och än [G] du mig säkert förstår,
Förlåt nära vänner [C] vår kärren på,
[G] Och hör nu min brudgångan ropar [C] igen,
Farväl [G] nu föran min [C] älvsvare.
Men kyss nu till av det [G] hon lejonet ger,
Men mannen vill gallre [C] lejonet sper,
[G] Med den färdes nackmod och [C] mildi förviss,
Det [G] reser sig häftigt i fullt [C] råd färg.
Den väldiga klassen [G] min svängning hon har,
Och sälma förröds [C] fler svängning hon har,
[G] Här ber jag hon [Em] ta er [C] på fängslet slut,
För [G] kärren får djuren [C] slipper rejs.
Kom hit med den vann [G] främling min kniv,
Det kockar en full [C] en dag den floriga [G] liv,
Och djupet nådde härskare [C] geväret han får,
Han [G] laddar nu djurets hand med [C] regna förstår,
Och lejonet [G] drasar i fängslandet ut,
Till sälma [C] förrbevara hon det lycka ut,
[G] Ett rykande skallar varmherr [C] bygger ut,
I fickens [G] lilla jord och har [C] ingen fru.
Och sedan vädret [G] skytten eldsadet blod,
Den lägger sig till [C] avlen ett laget mot,
[G] Vid blekande liket det [C] vänfar på trött,
En [G] pula som mödande går är [C] det förrätt.
Key:
C
G
Em
C
G
Em
C
G
[C] I skimram le brødret [G] og du sammens nu,
Sorgjortanjan [C] flotar blomstranden [G] ut,
Og tvingas det bräcka en [C] främling sin ham,
I [G] morgon går fäden til [C] bräkmandalam.
De jesterna kom, [G] man tider de,
För sälm av attra [C] hakens ropa stavar,
[G] Och sorgsam gongar til [C] lejonets mur,
Att [G] fråga farväl av sin [C] älvsvare djur.
Hon lägger sig ner [G] där hon för varit var,
Och lindar sin arm [C] kring dess böljande [G] mat,
Och tog varenda konan sin vilde [C] darglöm,
När sälma [G] hon smyker och liskar [C] så änd.
Vi måtte nu vilja min [G] brudret besy,
Att tacka kära vänner [C] vi råkat sig med,
[G] Jag tvingas det bräcka en [C] främling min ham,
I [G] morgon går fäden till [C] bräkmandalam.
Du blickar ut och än [G] du mig säkert förstår,
Förlåt nära vänner [C] vår kärren på,
[G] Och hör nu min brudgångan ropar [C] igen,
Farväl [G] nu föran min [C] älvsvare.
_ Men kyss nu till av det [G] hon lejonet ger,
Men mannen vill gallre [C] lejonet sper,
[G] Med den färdes nackmod och [C] mildi förviss,
Det [G] reser sig häftigt i fullt [C] råd färg.
_ Den väldiga klassen [G] min svängning hon har,
Och sälma förröds [C] fler svängning hon har,
[G] Här ber jag hon [Em] ta er [C] på fängslet slut,
För [G] kärren får djuren [C] slipper rejs.
Kom hit med den vann [G] främling min kniv,
Det kockar en full [C] en dag den floriga [G] liv,
Och djupet nådde härskare [C] geväret han får,
Han [G] laddar nu djurets hand med [C] regna förstår,
Och lejonet [G] drasar i fängslandet ut,
Till sälma [C] förrbevara hon det lycka ut,
[G] Ett rykande skallar varmherr [C] bygger ut,
I fickens [G] lilla jord och har [C] ingen fru.
_ Och sedan vädret [G] skytten eldsadet blod,
Den lägger sig till [C] avlen ett laget mot,
[G] Vid blekande liket det [C] vänfar på trött,
En [G] pula som mödande går är [C] det förrätt. _ _
Sorgjortanjan [C] flotar blomstranden [G] ut,
Og tvingas det bräcka en [C] främling sin ham,
I [G] morgon går fäden til [C] bräkmandalam.
De jesterna kom, [G] man tider de,
För sälm av attra [C] hakens ropa stavar,
[G] Och sorgsam gongar til [C] lejonets mur,
Att [G] fråga farväl av sin [C] älvsvare djur.
Hon lägger sig ner [G] där hon för varit var,
Och lindar sin arm [C] kring dess böljande [G] mat,
Och tog varenda konan sin vilde [C] darglöm,
När sälma [G] hon smyker och liskar [C] så änd.
Vi måtte nu vilja min [G] brudret besy,
Att tacka kära vänner [C] vi råkat sig med,
[G] Jag tvingas det bräcka en [C] främling min ham,
I [G] morgon går fäden till [C] bräkmandalam.
Du blickar ut och än [G] du mig säkert förstår,
Förlåt nära vänner [C] vår kärren på,
[G] Och hör nu min brudgångan ropar [C] igen,
Farväl [G] nu föran min [C] älvsvare.
_ Men kyss nu till av det [G] hon lejonet ger,
Men mannen vill gallre [C] lejonet sper,
[G] Med den färdes nackmod och [C] mildi förviss,
Det [G] reser sig häftigt i fullt [C] råd färg.
_ Den väldiga klassen [G] min svängning hon har,
Och sälma förröds [C] fler svängning hon har,
[G] Här ber jag hon [Em] ta er [C] på fängslet slut,
För [G] kärren får djuren [C] slipper rejs.
Kom hit med den vann [G] främling min kniv,
Det kockar en full [C] en dag den floriga [G] liv,
Och djupet nådde härskare [C] geväret han får,
Han [G] laddar nu djurets hand med [C] regna förstår,
Och lejonet [G] drasar i fängslandet ut,
Till sälma [C] förrbevara hon det lycka ut,
[G] Ett rykande skallar varmherr [C] bygger ut,
I fickens [G] lilla jord och har [C] ingen fru.
_ Och sedan vädret [G] skytten eldsadet blod,
Den lägger sig till [C] avlen ett laget mot,
[G] Vid blekande liket det [C] vänfar på trött,
En [G] pula som mödande går är [C] det förrätt. _ _
Facts about this song