Luffarevisa Chords by Fred Åkerström

_ _ _ [Ab] _ _ _ [Db] _ _
[G] _ [Ab] _ _ [Eb] _ [Bbm] _ _ [G] _ _
[Eb] _ _ [Ab] _ _ När vårens vindar brista, [Db] i knopparna som brista, [Ab] då vill man [Eb] ut och kvista och [Ab] bli som barn på nytt.
Då axlar jag min mara, allt [Db] ut i solen klara [Ab] och gläddes att [Eb] få fara ifrån min [Ab] trånga hytt.
[Bb] Jag vandrar [Db] i den vida ring vårt långa [Ab] land och rik ekring, fast än jag äger ingenting så sjunger jag ändå.
När alla [Db] vägar bär till rom i grönska [Ab] eller fagerblom, man glömmer lätt [G] sin fattigdom [Eb] om himmelen [Ab] är blå.
Men blåser hårda vindar, [Db] igenom molnens grindar, [Ab] och björkar, granar, [Fm] lindar, de ställa sig [Ab] på lut.
Om ändelös lång är vägen [Db] så får man ta ut stegen och gina [Eb] över tegen så tar väl [Ab] vägen slut.
För är man inte lytt och vank, nej frisk och rörlig, mjuk och slank, vad gör det då om man är pank och usel som en lump?
Fast [C] alla [Db] vägar bär till rom i grönska [Ab] eller fagerblom [Eb] så blev vägen [G] ganska tom [Ab] och mig man drog en stump.
_ _ [Gm] _ _
[Eb] _ _ [Ab] _ Och tigger jag om vatten [Db] och om mat och rum för nappen [Ab] så vet [Eb] väl den katten om jag [Ab] det inte får.
För om de skulle tveka och [Fm] blängas ut och neka så ska [Cm] jag få dem [G] veka i sin så det [Ab] förslor.
För jag kan [Db] lipa som en sillo, vind [Ab] och skack mig vända till, och strax jag fått [G] det som jag vill en annan ton [Ab] jag slår.
När alla [Db] vägar bär till rom i [Ab] grönska eller fagerblom då struntar man i människors dom och tackar blott och går.
[Eb] Och träffar jag [Ab] en flicka som vet att väl [Db] sig [Eb] skicka då stannar jag en vecka allt hos den [Ab] ljuva ros.
Om sen hon börjar ula [Db] och tjuta i sin [Ab] kula och säger _ [Eb] dröjensmula då drager jag [Ab] min kos.
För ingenting [Db] får hindra mig men ska väl [Ab] inte binda sig om så det runt [Bbm] mig [G] limdar sig [Eb] min [Ab] frihet än jag rår.
När [C] alla [Db] vägar bär till rom [Bbm] i [Bm] grönska [Ab] eller fagerblom adjöss min sköna egendom till nästa vän [D] jag går.
[Eb] _ _ [Gm] _ _
[Eb] _ _ [Ab] _ Men kommer gula hösten med skrovlig [Db] rost i rösten [Ab] då är det [Eb] slut med trösten och grusat [Ab] allt mitt hopp.
Det brummar i varfura och [Fm] alla himlar skura [Ab] och [Eb] trasorna blir [G] sura och häftar [Ab] vid min kropp.
Men man ska vara [Db] lugn och klar och visa [Ab] att man är en [G] kar det finns nog dom som värre har än jag i [Ab] all min brist.
För alla [Db] vägar bär till [Bbm] rom i [Ab] grönska eller [Eb] fagerblom och klaga [Bbm] är en [Em]
ynkedom om [Eb] dagen [Ab] än är trist.
Och den som visan skrivit det är en [Db] man som [Ab] givit sig helt åt [Eb] luffarlivet [G] med påken [Ab] i sin hand.
När vårens vindar [Db] fara då axlar han sin [Ab] mara och drar i [Eb] solen klara runt hela [Ab] Sveriges land.
Han byter ej med [Db]
herrarna som bräkar [Ab] sig i kärrerna [Eb] allt efter feta märrarna i [Ab] överflöd och [Eb] grans.
[Ab] När alla [Db] vägar bär till rom i [G] grönska [Ab] eller [Eb] fagerblom har jag min [G] största _ rikedom [Eb] i sol och [Ab] vindas dans. _ _