Chords for Evert Taube - Fritiof Andersson

[C] _ _ [F] _ _ [G] _ _ [C] _
En sjöman utom Sverige han tog sig till fjärran land, [F] på skeppet Ange [C]-Charlotte från Helvigstrand.
Hans namn var Fritjof [D] Andersson han [G] var så glad [C] ihåg, när Ange-Charlotte med [G] förlig vind på [C] blåa böljan låg,
med last av plankor, [F] breder och tändstickar och [G] stål, och Buenos Aires var den [C] resans mål.
Att gå i Buenos [G] Aires och spela [C] gentleman, [F] gjorde ej ett [G] nöje för en [C] svensk sjöman.
Men farorna [F] de lurade, [D] ej blått på [G] böljan blå, [C] men akten ner i sjömen för [C] kreolskarna de små,
och hör en dag som hände, hos [F] Fritjof [G] Andersson, en afton på [C] Paseo de Colón.
I dörren till ett hus där man spelte [F] mandolin, och [C] där man dansade tango och draglin,
där stod [F] en [D] seniorita, en [G] Fritjof Andersson, [C] han hade aldrig sett någonting som var så skönt som hon.
Hon sa det tjeftigt, si mig, [F] que es tu nombre, rovian?
[G] Han svarade, mitt namn [C] är Andersson.
Han stod på hennes [G] ögon, och hennes [C] svarta [F] hål, och hennes [G] lilla [C] rosenröda vann,
och hennes [F] vita [D] tänder, och hennes [G] bruna arm, [C] och hennes smala händer, [G] och hennes [C] höga barn.
Och sen då Fritjof [F] Andersson, en flickan i fang, [G] så gör en sjöman när han [C] går i land.
Men Ann Charlott har [G] lossat och ligger [C] segelklar, [F] besättningen [G] blir kallad [C] och på däck.
Är all [F] man ombord, [D] eller fattas [G] någon än, [C] så ropar nu [G] kaptenen och räknar [C] sina män.
Men Andersson var borta, [F] och han kom ej igen, [G] för sen gick Ann Charlott just [C] med den.
Men vill de ni nu veta var [G] den sjömanen [C] han var, [F] när Ann [G] Charlott hon då är [C] segelklar?
Jo allting [F] under golvet, [D] det finns [G] samma hus, [C] där han med senjoritan [G] hade levt i [C] sus och dus.
Där satt han i mörkret [F] i sin källare, [G] och undrar var han lagt sin [C] portmonee.
Men luckan ut i [G] golvet, den öppnades [C] till slut, [Dm] och Fritjof [G] Andersson fick [C] komma ut.
Där stod två [F] långa negre, [D] och Fritjof [G] frågade, [C] var inne stin i [G] helsika är min [C] portmonee?
Vi skakade på huvudna, [F] och ville draga kniv, [G] då tänkte han här blir ett [C] isfördriv.
Då tar han av sig tröjan, [G] så gör en sväll [C] sjöman, [F] och slåss med [G] den som bråkar [C] viljen han.
Och knivarna [F] vi blänkte, [D] men Andersson [G] han slog, [C] den ene mitt i skallen så [G] han hyckade [C] och dog.
Då kommer där en konis, och [F] han säger, [Dm] nu är det nog, [G] jag svarar till Andersson, det [C] snaget tog.
Och över blå Atlanten [G] går bryggen [C] en stalott, [F] för fulla [G] segel i [C] fasadens vind.
Men bakom [F] höga [D] murar, ut i ett [G] skängelse, [C] där sitter Fritjof [G] Andersson som is till [C] portmonee.
I dörren till ett hus, [F] där man hör musik och sång, [G] står frikten på passe och [C] dykar långt.
_ [F] _ [G] _